Om jag inte hade häst...

Mietin vappupäivänä mikä saa minut lähtemään tallille, kun perhe ja ystävät ovat menossa hauskoihin juhliin nautiskelemaan ja syömään hyvää ruokaa. Minulle tuli mieleen Hippoksessa kauan sitten julkaistu Michael Westin kolumni Om jag inte hade häst... Kolumni on kulkenut mukanani aina ja löytänyt paikan jääkappini ovesta.

Om jag inte hade häst...

Om jag inte hade häst, skulle jag få sova på lördags- och söndagsmorgnarna. Jag skull inte behöva gå upp vid sextiden på vardagarna, för att hinna i tid till kontoret. Jag skulle lugnt kunna ligga kvar i sängen och läsa tidningen. Jag skulle ha mera tid för nära och kära. Jag skulle hinna med allt möjligt annat.

Om jag inte hade häst skulla jag hinna hugga ved och kunna spara in på elräkningen. Jag skulle kunna gå på teater och pyssla med tomaterna i växthuset. Jag skulle säkert få inspiration att städa och tvätta fönster.

Jag skulle inte behöva jäkta iväg för att hämta hö sent en kväll när regnet öser ner. Istället kunde jag bänka mig framför TV:n med en kopp kaffe eller ett glas vin. Jag skulle kunna koppla av. Icke heller skulle jag behöva styrketräna med att få in jättebalarna i ladan. Om jag inte hade häst skulle jag inte behöva åka till akuten för att få ett finger ihopsytt. Jag skulle inte heller bli knockad, när hingstpojken får spader för att det rör sig i buskarna. Jag skulle inte behöva ligga på knä i lervällingen och leta efter mina glasögon eller åka till optikern för att få dem reparerade. Jag skulle inte heller ha problem med en gammal sträckning i ljumsken, vilken gör att jag ibland knappt kan röra mig.

Jag skulle inte en stekhet sommardag behöva släpa mig runt en äng och sätta upp staket eller behöva bege mig ut i skogen för att hugga stängselstolpar. Jag skulle inte få ett raseriutbrott när hästen sparkat sönder en vattenkopp eller skenat iväg med el-banden efter sig. Om jag inte hade häst skulle jag förmodligen vara näst intill rik. Jag skulle inte ha en massa utgifter i form av boxhyror, hö, havre, stängsel, sadlar, träns, grimmor, hovsmeder och veterinärräkningar. Jag skulle inte heller betala dyra pengar för att förhoppningsvis bli en bättre ryttare. Jag skulle inte behöva ha en fyrhjulsdriven bil och en hästtrailer för att kunna åka på träningar.

Men om jag inte hade häst skulle jag troligen väga tio kg mera än vad jag gör idag. Jag skulle antagligen vara helt utan muskler, eftersom jag tillhör den generation som anser, att muskler skall anskaffas genom arbete och inte genom olika motionsaktiviterer. Jag skulle ligga i riskzonen för hjärtinfarkt. Om jag inte hade häst skulle ja inte få känna glädjen då jag på morgonen i stallet hälsast med en låg gnäggning. Jag skulle inte heller ha möjlighet att rida omkring i skog och mark. Jag skulle inte få känna ilningen av rädsla då någon vettvilling dånar förbi oss i full fart. Om jag inte hade häst, skulle jag hinna med en massa andra saker men jag skulle förmodligen också lida av magsår eller allvarliga psykiska störningar på grund av för lite stimulans. Det bästa med hästar är att ett liv inte räcker till för att lära sig förstå dessa otroligt fina och samarbetsvilliga djur. De skänker mig en ytterligare dimension på livet. Ju mer jag lär mig, desto mer har jag att lära mig.

Michael West